Cancer

Min kusin har cancer. Han är ett par år äldre än mig. Han har någon elak sort. Han tar inte någon behandling mot den.
Jag mår skitdåligt över detta, tänker på det hela tiden.
Han fick besked i maj månad att hans värk i ryggen berodde på cancer.
Jag får uppdateringar med jämna mellanrum av mina föräldrar, vad gäller hans sjukdomsförlopp.
Jag har inte träffat denna kusin på mkt länge. Jag har ju bott borta d senaste 11 åren. Innan dess så levde jag ett annorlunda liv än honom, så det blev inte att vi umgicks då heller. Först på senare år har jag " lärt känna" honom, då via Facebook.
Han är så jävla rolig. Visade sig att vi hade mkt liknande åsikter o sånt. Så jag tänkte i våras, när jag bestämde mig för att flytta upp, att honom måste jag vara och hälsa på. Tänkte att det skulle vara skoj att känna honom "på riktigt".
Jag har ju pga mitt sätt att leva, inte någon större kontakt med någon släkting. Det tycker jag e trist.
Jag trodde nog att jag skulle kunna umgås med denna kusin, men nu kom ju cancern...
Jag skulle ju velat träffa honom, men det känns ju dumt nu. Har inte träffat honom på 20 år, ska jag då klampa in på sjukhuset med en bukett tulpaner o säga hej.
Hans fru skrev tillochmed på sin blogg om folk som inte umgåtts med honom de senaste fyra åren, som kom o besökte honom på sjukhuset. Det tyckte hon var så fel.
Jag har jobbat mycket med människor som varit sjuka. Har jobbat med "vård i livets slutskede" som det heter. Men det är på ett annat sätt när det handlar om en släkting. Tror det skulle vara väldigt tufft att se honom nu.
Jag håller mig hemma istället o tänker på honom, hoppas att han har det så bra som möjligt. Han kanske kan känna nånstans att jag bryr mig om honom ändå...

Nu ska jag försöka sova lite. Sen när jag vaknar, så måste jag kolla  upp hur jag ska ta mig till Malmö om en månad.
Ha d fint...